jag vill skriva om något intressant men eftersom att jag redan skrivit om mig idag (höhöhöhö) så får jag hitta på något annat.

jag önskar att jag kunde åka skidor för då hade jag haft det betydligt roligare för tillfället. både lollo, maja & ida hade plats för lilla mig men jag får panik och går istället ner för backen. och vad kan detta bero på? jo! när jag var på hestra för andra gången så sa ewe till mig att hon åkte den stora backen  första gången hon åkte. så då ville inte jag vara sämre. det tog cirkus en halvtimme för mig att ta mig ner och när jag väl var nere stannade jag där. det är egentligen konstigt att man åker skidor. för man vill ju bara ner. så varför ens åka upp? + att varför är jag rädd? jag tycker om att va nere och i bästa (eller värsta) fall så kommer jag ner på ett eller annat sätt. hm. jobbig sysselsättning detdära.

därför nöjer jag mig med att dra hannes i en pulka efter mig. det är lagom livligt för oss båda. haha!

ida och jag var hos hennes farmor i norrland för några år sedan (gud vad mysigt det var egentligen!!!!!) och där var världens minsta backe utanför hennes hus och då menar jag verkligen miniliten!! ida och jag tog på oss längdåkningsskidorna och gav oss ut på en runda. vi fick sedan för oss att åka ner för den backen och när jag stod där uppe började jag skrika. hahahahaha. det var max 3 meter jag skulle åka och där var inte ens en lutning. jag har nog skidskräck. är det en fobi? jag kanske ska testa att bota den?